Snällt att jag får vara med dig Livet!

 

 

Igår sa jag hejdå till två av mina bästaste vänner, de lämnade mig för inget mindre än... JUKKASJÄRVI... Vi skilldes alltså för ett år framöver, ett år! Tror inte jag fattar det, tror inte att de fattar heller.. De har liksom varit en rätt viktig del av mitt liv bådatvå, nu kan man varken springa in till dem för att gråta eller glädjejubla. Kunde nån stanna bara lite längre?? 

 

Ibland förstår jag mig inte på livet.. Man får lära sig att det  är ensamt, oftast så måste man lämna de sina för andra saker, ibland blir andra saker kanske bra saker men ändå.. Tacka vet jag förr, då hittade man sig en karlakarl i byn eller på sin höjd i grannbyn edsele, sen så gifte man sig bland sina syskon och barndomsvänner här på byn och skaffade barn som lekte med sina syskon och vänners barn här på byn. Enkelt! Börjar inse att världen har krymt betydligt och att de flesta har andra visioner.. konstigt! Hoppas vi stöts på nån gång iaf mina vänner, det hade kanske vart trevligt!