Snällt att jag får vara med dig Livet!

När jag först fick idén om att jag skulle åka till Australien så var den första tanken Australien och den tanken andra dödliga djur såsom spindlar, ormar etc. Min nästa tanke var att det faktiskt bor människor på denhär kontinenten också så det kan väl inte vara så farligt ändå, mest äckligt?? När jag väl hade bestämt att min destination nog fick bli Australien trots allt, så var det första man fick höra av alla andra saker om djuren, spindlarna, ormarna och ödlorna... Jag började googla runt för att se hur farligt det kunde vara med alla djur som jag en gång lyckats förträngt. Det visade sig att djuren var rätt farliga och att det fanns gott om dem. Spindlar, ormar, krokodiler, hajar för att nämna några av alla djur man kunde skulla stöta på. Så när jag väl skulle åka och flyget skulle avgå var jag övertygad om att min chans att komma hem välbehållen var lika stor som risken att ej komma hem välbehållen. 

 

Väl här så såg man minsta lilla kryp som dödligt, särskillt spindlarna. Bättre att ta det säkra före det osäkra! Minsta lilla prassel i buskarna, löv eller pinnar på marken i mörkret, mitt egna hår som svetpte förbi armen gjorde att jag flög en meter upp i luften samtidigt som två i motsatt riktning. Efter allt man hade hört så låg nerverna verkligen utanpå huden jämt och ständigt. 

 

Eftersom tiden gick märkte man att australiensarna inte alls verkade särskillt vaksamma. De skakade inte skorna och jackorna frenetiskt innan varje gång de skulle ut ur huset. Man såg varken mycket äckliga spindlar, ödlor eller ormar som hängde och dinglade i träden. Ingen i vårat sällskap blev någon gång alvarligt sjuk på grund av djurbett och kackerlackorna bodde inte ens i mina sängar där det såg som ofrächast ut.

 

Mycket av detta kanske också berodde på att man hade förberett sig på det absolut värsta tänkbara. För visst har jag sett kackerlackor i mina rum och på gatan, visst såg jag spindlar men inte värre än hemma en svensk sommar, jag har stött på ormar men ingen som har attakerat mig och visst har det sprungit ödlor i taket när jag suttit och kissat, men inga som varit 1,5 meter som dreglat dödligt gift på mig.

 

Jag har överlevt tropiska Queensland där djuren har sitt paradis sida vid sida om människan. Jag har solat på stränder utan att bli uppäten av krokodiler och jag har nu anlänt till subtropiska Sydney där alla dessa dödliga djur skall vara mindre vanliga. De finns, så jag ser fortfarande varje spindel som ett möjligt hot, men än så länge har jag inte stött på någon dödlig redback vad jag vet. Jag börjar vänja mig vid att det som prasslar i buskarna oftast är en harmlös ödla och där hajarna simmar badas det oftast inte. 

 

Det är inte förrän här i Turramurra, förorten där man inte får hugga ner ett träd utan att få miljoner i böter som jag börjat se stora äckliga spindelnät med stora äckliga spindlar, inte giftiga men äckliga. Som tur är bor de i träden utomhus och inte inne i mitt sovrum. Jag kan också vara i Australien lika som deras befolkning på 22miljoner andra plus en del turism. Wehååå (y)

 

Peace