Snällt att jag får vara med dig Livet!

Helgen började med fredag, den var lugn ända tills jag kröp ut ur vårt lilla hus för att på kvällen spela bowling med vårat stående fredagsgäng. Det var en mycket trevlig tillställning med fin bana bra musik och blinkande lampor. Efter segrar och förluster skulle vi gå vidare på blue gum och relaxa av oss alla känslor men eftersom några var hungriga fick detta ske på McDonalds istället. Man ska inte säga bu och bä åt McDonalds bara för att man är uppvuxen på Grill 1:ans hamburgare, nog för jag hade ätit fredagsschnitzel och inte skulle käka, men Donken bjöd trots allt på en helkväll fylld av prat och skratt. 

 

När jag först fick idén om att jag skulle åka till Australien så var den första tanken Australien och den tanken andra dödliga djur såsom spindlar, ormar etc. Min nästa tanke var att det faktiskt bor människor på denhär kontinenten också så det kan väl inte vara så farligt ändå, mest äckligt?? När jag väl hade bestämt att min destination nog fick bli Australien trots allt, så var det första man fick höra av alla andra saker om djuren, spindlarna, ormarna och ödlorna... Jag började googla runt för att se hur farligt det kunde vara med alla djur som jag en gång lyckats förträngt. Det visade sig att djuren var rätt farliga och att det fanns gott om dem. Spindlar, ormar, krokodiler, hajar för att nämna några av alla djur man kunde skulla stöta på. Så när jag väl skulle åka och flyget skulle avgå var jag övertygad om att min chans att komma hem välbehållen var lika stor som risken att ej komma hem välbehållen. 

 

Väl här så såg man minsta lilla kryp som dödligt, särskillt spindlarna. Bättre att ta det säkra före det osäkra! Minsta lilla prassel i buskarna, löv eller pinnar på marken i mörkret, mitt egna hår som svetpte förbi armen gjorde att jag flög en meter upp i luften samtidigt som två i motsatt riktning. Efter allt man hade hört så låg nerverna verkligen utanpå huden jämt och ständigt. 

 

Eftersom tiden gick märkte man att australiensarna inte alls verkade särskillt vaksamma. De skakade inte skorna och jackorna frenetiskt innan varje gång de skulle ut ur huset. Man såg varken mycket äckliga spindlar, ödlor eller ormar som hängde och dinglade i träden. Ingen i vårat sällskap blev någon gång alvarligt sjuk på grund av djurbett och kackerlackorna bodde inte ens i mina sängar där det såg som ofrächast ut.

 

Mycket av detta kanske också berodde på att man hade förberett sig på det absolut värsta tänkbara. För visst har jag sett kackerlackor i mina rum och på gatan, visst såg jag spindlar men inte värre än hemma en svensk sommar, jag har stött på ormar men ingen som har attakerat mig och visst har det sprungit ödlor i taket när jag suttit och kissat, men inga som varit 1,5 meter som dreglat dödligt gift på mig.

 

Jag har överlevt tropiska Queensland där djuren har sitt paradis sida vid sida om människan. Jag har solat på stränder utan att bli uppäten av krokodiler och jag har nu anlänt till subtropiska Sydney där alla dessa dödliga djur skall vara mindre vanliga. De finns, så jag ser fortfarande varje spindel som ett möjligt hot, men än så länge har jag inte stött på någon dödlig redback vad jag vet. Jag börjar vänja mig vid att det som prasslar i buskarna oftast är en harmlös ödla och där hajarna simmar badas det oftast inte. 

 

Det är inte förrän här i Turramurra, förorten där man inte får hugga ner ett träd utan att få miljoner i böter som jag börjat se stora äckliga spindelnät med stora äckliga spindlar, inte giftiga men äckliga. Som tur är bor de i träden utomhus och inte inne i mitt sovrum. Jag kan också vara i Australien lika som deras befolkning på 22miljoner andra plus en del turism. Wehååå (y)

 

Peace

 

Tankarna vandrar från Australien till resor i Asien till hem. Det är rätt perfekt att stanna till några extra veckor i Asien när jag ändå kommer att mellanlanda där innan jag åker hem. Det hade vart sjukt skönt för mina ben också, för resan hit till Australien måste minst vara bland topp tre värsta saker jag har gjort. Nästa helg ska jag se Bruce springsteen, jag ska se BRUCE SPRINGSTEEN äntligen! Min första tanke när Felicia berättade att hos också ska se han hemma i Sverige var hur jäkla synd det är om han som måste fara och flyga så långt med så kort tid mellan alla flygningar.. 

 

Husomhelst så har jag funderat på att möta upp Tildoo i Asien i september när jag slutat jobbat här och hon har slutat på golfbanan?? vilket skulle vart ungefär hur nice som helst. Grejen är bara att i underbara asien ser det ut som att det regnar jämt och ständigt.. Det lilla jag har kollat upp säger att det är väldigt mycket regn i september i de länderna, hoppas jag har fel, och det kan inte vara hela asien!?!? 

 

Min värdfamilj berättade förra veckan om en resa som de gjorde för väldigt många år sedan. Den resan bar till inget mindre än Nepal och Himalayas bergskedja. Sedan dagen när de först berättade om resan så har jag varit helt såld, jag googlade lite och det hjälpte inte att den bästa tidan att åka var i just SEPTEMBER, det är ett fattigt land säkert jätte intressant att se, det är billigt och det är omgivet av massa andra spännande länder som man billigt kan flyga till när man efter en veckas vandrande och tältning/stugboende vill ha en riktig semester på en vit strand och ett, fint kanske vara att ta i, hotell. Har dock bara sått fröet hos Tilde än så länge vilket hittils inte heller än har börjat gro som det ser ut.. men ååå så fantastiskt. Det är den bästa resan de har gjort och då har de gjort mer än bara en charter till Mallis och de säger att de absolut kommer att åka dit igen när de bara får chansen. Aja, Nepal kanske inte var det första som slog Tilde när hon tänkte asien men men.

 

 

 

Jag förstår varför de blev så tagna av resan, jag blir tagen bara av bilderna..

 

...så vad innebär det för mig då? Jag går ju inte ens i skolan längre.

Jo jag fick precis veta att jag kommer vara ledig en vecka i april när tjejerna har lov och är med sina morföräldrar och att jag ska jobba heltid en vecka när de är hemma med mig. Äntligen kommer vi ha tid att göra lite saker tillsammans, det är otroligt lite tid man har att roa sig mellan 16- 18:30 och då ska det först bytas om ätas afternoon tea göra läxor (sjukt mycket läxor för den åldern, jag minns inte att jag hade en när jag var 7), och ibland lagas middag.

 

OCH äntligen kommer jag ha tid till att reeeesa igen om jag vill och om jag kan bestämma mig för vart :DD Nu är det bara två veckor tillls Manne kommer hit igen och det kommer finnas oändliga möjligheter. Första helgen innan min ledighet så kanske vi alla (Jag, manne, magda, peter) ska åka norrut 40 mil för att göra ett jättekänt haj och grott dyk, fish cave rock. Man kanske vill se perth, västkusten och göra ett valhajs dyk, man kanske vill se den berömda röda stenen som finns här någonstans, man kanske vill se de allra norraste delarna med fina nationalparker regnskogar etc. eller så kanske man bara vill vara kring sydneys krokar och se blue mountains, njuta av ledigheten och spara lite pengar.. Vet inte hur sugen manne är på alla olika resplaner heller när han flugit en del fram och tillbaka sedan jag sist såg honom! Det är sånt som kommer visa sig inom en framtid, men nått som jag är helt på det kara med är att två månaders resa inte räcker för att upptäcka dethär landet, det är enormt stort och det finns enormt mycket fina och olika ställen här. Ju mer man hör ju mer vill man göra. 

 

Ser som sagt även fram emot att få lite tid hemma med tjejorna, har börjat spånat på lite aktiviteter som vi kan göra, självklart finns stranden, vi ska äntligen baka kanelbullar som jag lovat, vi kan fara in till stan och se oss om i alla vettenlekplatser kanske till och med fara till luna park, vandra nationalparker, spela tennis, göra picknick och  åååh vad mycket kul! Vi får se vad som blir av i framtiden, jag har en känsla av att det kommer bli braaa! 

 

 

 

Ytterligae veckor har passerat och jag börjar göra mig bekväm  i min vardag här i sydney. Snart har jag jobbat lika länge som jag reste östkusten men dagarna och veckorna  känns snabbare när man jobbar, inte för att jag har roligare men för att jag har början och slut på varje vecka och för att man inte är lika effektiv med att hela tiden göra aktiviteter när man har ett hem. Det ska det bli ändring på, i veckan ska jag ut och vandra i alla fina nationalparker som finns här runt sydney, man har ju faktiskt oändlilga möjligheter när man alltid har en bil att tillgå! 

 

Så dagarna som passerat har bestått av mycket träning mitt på dagarna och på kvällarna. Måste berätta om min väg till gymet dit jag ofta tar cykel. Det är en bit, kanske en kvart att cykla så man cyklar gärna på i rätt bra fart för att komma fram någon gång och det rullar även rätt bra på ditvägen i nerförsbackarna. Såå.. häromdagen när jag dundrade fram på morsans (i huset) gamla mountainbike kliver det plötsligt, från ingenstans, ut en man rätt i gatan som stirrar på sin telefon och stannar till mitt i körfältet. Jag börjar se mig om efter mina möjligheter där att hinna bromsa inte var en av dem, utan antingen skulle jag ramma mannen eller också svänga några grader vänster där det dock stod en en och en halv meters betongpåle uppstickandes ur asfalten. Under min panikslagna analys av läget för jag fram ett slags mjukt "aaaaaaaaaaaah" som mannen hinner uppfatta precis innan jag knäcker honom och istället hoppar åt sidan. "Puh" nära ögat var det enda jag han tänka när jag blåste vidare. Nu kör jag alltid lite saktigare i den backen!

 

På min väg till gymmet hittade jag även en dag en banderoll som sa "join rock and soul choir today!" så jag tänkte;

- varför inte??

när jag ändå gillar att sjunga, så jag ringde och det var bara för mig att komma. Det var som förväntat mest äldre damer med en blandning av nån 40 åring och nån man,men alla var väldigt trevliga och det var riktigt kul att sjunga i en kör utan att sjunga om Lord. Rockmannen som höll i det hela riggade upp med synth mickar och världens högtalarsystem så vi sjöng till det riktiga soundtracket hela kvällen, coolt! 

 

Tjejerna i de norra delarna av stan  har hittat ett perfekt fredagshak uppe i waitara inte alls långt från mig, Blue Gum heter stället där man kan ta en öl, cider eller en drink om så önskas och jag måste säga att det var förvånansvärt mycket folk som höll hus där uppe i waitara. Jag trodde att vi hade hittat ett ställe på andra änden av jorden när vi inte hängde inne i själva stan men det var över ok. Förra fredagen drog vi också senare vidare till en karaoke bar bara över gatan vilket var riktigt spännande när jag aldrig varit på en förut (bara drömt om en). Det var ungefär som att gå på hotell Färnlöfs i ramsele och sjunga karaoke med mammor, pappor och andra bybor, man kan dock göra det mesta till ett sjyst hak! Dagen efter samlades vi igen för lite Laser Dome i Darling Harbour, sjukt kul, när vi kom ut till hamnen igen så skjöts det vinnar-fyverkerier till min ära också, det var nästan ett övedrivet firande måste jag säga! Sen fick jag höra att det skjöts fyrverkerier där varje lördag klockan nio men det hör inte till historien. 

 

Hare gött allihopa!